Om våran avel
Vi brukar säga att vi avlar på magkänsla.
Vi vet vilka egenskaper vi gillar hos en kanin och sen känner vi instinktivt vilka kaniner vi tror skulle passa varandra. Riktigt så enkelt är det förstås inte, utan det ligger många tankar och mycket planerande bakom varje kull.
Oftast är det så att vi har en hona vi vill ta kull på då hon visat sig ha det vi anser att en hoppkanin ska ha. Vi avlar aldrig på en hona som inte klassat upp sig ordentligt eftersom vi vill veta att våra avelsdjur verkligen fungerar som tävlingskaniner och har kapacitet för högre klasser.
Vi letar då efter en passande hane till honan, och det vi då är ute efter är en hane som kompletterar honan, att hans egenskaper förstärker honans positiva egenskaper och dämpar hennes negativa.
Vi vill dessutom att hanen och honan ska vara hyfsat lika, på det sättet blir resultatet mer förutsägbart.
Vad vi letar efter exakt i en hoppkanin är svårt att sätta ord på, men vi är kräsna och vill bara använda riktigt bra kaniner i våran avel. Våra köpare blir oftast väldigt nöjda, och den som en gång köpt en Grenens-kanin återvänder nästan alltid för att köpa minst en till.
Vi parar inte två kaniner som är släkt med varandra, vi anser att riskerna med inavel är för outforskade och att det är onödigt att chansa. Det går alltid att hitta en hane som inte är släkt med honan, och vi anser att det blir tryggare på det sättet för alla parter.
Vår inställning till defekter är att det är skillnad på att avla på en kanin man vet bär på en ärftlig defekt, och att låta bli att avla på en kanin som man inte vet om den bär på en defekt. Visst kan man tycka att man även här borde ta det säkra före det osäkra, men sanningen är den att börjar man gräva i stammen hos vilken kanin som helst så hittar man defekter, långt bak i släkten eller nära. Skulle man ta alla kaniner ur avel som någonstans har någon typ av defekt i släkten så skulle man inte kunna avla på någon kanin alls. Defekter hos kaniner är dessutom ett mycket outforskat område, och det är oklart på vilket sätt dessa gener fungerar. Därför väljer vi att avla på kaniner där det inte uppenbart ligger en förlöpande risk för ärftliga defekter.
Du är välkommen att höra av dig ifall du har några frågor!
Vi vet vilka egenskaper vi gillar hos en kanin och sen känner vi instinktivt vilka kaniner vi tror skulle passa varandra. Riktigt så enkelt är det förstås inte, utan det ligger många tankar och mycket planerande bakom varje kull.
Oftast är det så att vi har en hona vi vill ta kull på då hon visat sig ha det vi anser att en hoppkanin ska ha. Vi avlar aldrig på en hona som inte klassat upp sig ordentligt eftersom vi vill veta att våra avelsdjur verkligen fungerar som tävlingskaniner och har kapacitet för högre klasser.
Vi letar då efter en passande hane till honan, och det vi då är ute efter är en hane som kompletterar honan, att hans egenskaper förstärker honans positiva egenskaper och dämpar hennes negativa.
Vi vill dessutom att hanen och honan ska vara hyfsat lika, på det sättet blir resultatet mer förutsägbart.
Vad vi letar efter exakt i en hoppkanin är svårt att sätta ord på, men vi är kräsna och vill bara använda riktigt bra kaniner i våran avel. Våra köpare blir oftast väldigt nöjda, och den som en gång köpt en Grenens-kanin återvänder nästan alltid för att köpa minst en till.
Vi parar inte två kaniner som är släkt med varandra, vi anser att riskerna med inavel är för outforskade och att det är onödigt att chansa. Det går alltid att hitta en hane som inte är släkt med honan, och vi anser att det blir tryggare på det sättet för alla parter.
Vår inställning till defekter är att det är skillnad på att avla på en kanin man vet bär på en ärftlig defekt, och att låta bli att avla på en kanin som man inte vet om den bär på en defekt. Visst kan man tycka att man även här borde ta det säkra före det osäkra, men sanningen är den att börjar man gräva i stammen hos vilken kanin som helst så hittar man defekter, långt bak i släkten eller nära. Skulle man ta alla kaniner ur avel som någonstans har någon typ av defekt i släkten så skulle man inte kunna avla på någon kanin alls. Defekter hos kaniner är dessutom ett mycket outforskat område, och det är oklart på vilket sätt dessa gener fungerar. Därför väljer vi att avla på kaniner där det inte uppenbart ligger en förlöpande risk för ärftliga defekter.
Du är välkommen att höra av dig ifall du har några frågor!